jun
15
Skrivet av:
mekolk
2011-06-15 20:14
Erbjudande för sportig semester i Korsika! Så började en e-post jag fick av Eric den 24 februari i år. Jag var lite undrande över hur han hittat min e-post; vi hade bara träffats en gång tidigare på en fest i oktober. Men nu hade jag alltså fått en inbjudan till en 6 dagar lång multisporttävling arrangerad av en fransk ingenjörsskola på Korsika.
En av mina vänner sa en gång att skillnaden mellan mig och många andra var att jag alltid tog de chanser jag fick. Så efter massa pysslande, galet många underskrifter eftersom det är Frankrike, och en avbokad skidresa var vi anmälda och antagna till tävlingen. Eric gjorde klart anmälan samma natt som anmälan stängde; så namnet Last MINute var passande för laget.
Raid Central Paris är en tävling där 25 studentlag och 25 företagslag med fyra personer varav minst en tjej tävlar 6 dagar i framförallt mtb och löpning. Alla dagar finns dessutom ett moment som måste genomföras; som dock inte alltid går på tid. Ex canyoning eller kajak. Tävlingen jagar höjdmeter; målet är att lagen ska ha klättrat över 8000 höjdmeter innan tävlingen är över. Man har tre stopp varje dag; två på 15 minuter och ett på 30 då man får äta och dricka. Tiden är effektiv tid och man kan få diverse strafftid. Det är en tävling; men också ett sätt för de franska företagen att hitta ambitiösa studenter att anställa. Så kvällarna är mer studentikosa. Det är främst lag från Frankrike men även några internationella lag.
Den 23 april anlände jag till Nice för att möta upp Eric och de två andra killarna i laget. Joan; en spanjor som gjorde utbyte i Paris och Arnaud som så många andra var ingenjörstudent på en skola i Paris. Jag flög från galet mycket jobb men sommar i Stockholm och landade på den franska solkusten där det spöregnade…
Vi tog färjan till Korsika och anlände morgonen därpå. Killarna visade sig vara jättefina; min chansning verkade gå hem. Dock hade jag ingen aning alls om hur starka de var; och efter mitt nyckelbensbrott i september samt en vår då jag mest jobbat galet mycket och därför varit konstant sjuk var jag väldigt osäker på min form.
Första dagen bussades vi till en camping i mitten av Korsika. Det var otroligt vackert; och efter att ha satt upp tält och påskmässa (som jag gick på utan att vara det minsta religiös men njöt av en vacker kyrka) var det dags för etapp 0; 6,3 km kuperad löpning för att bestämma startordning dagen efter. Arnuad är 1500-meters löpare och drog upp farten rejällt; efter 27 minuter var vi i mål. Jag med krampkänningar i båda benen. Killarna visade sig vara himla starka; jag kände mig lätt orolig för mina ben. Efter löpningen fick vi prova våra cyklar på en teknisk stig. Kändes bra men läskigt att köra utan spd..
Vi kom 11 av 50 lag så morgonen efter fick vi starta 06.20. Jag höll på att döda Eric där han kom joggande 1 minut innan start; vi hann dock iväg. Första etappen var löpning (se banprofil längre ner). Löpningen var vacker och vi var väldigt starka och tog många lag. Efter 1 km fick jag dock säga till killarna på skarpen att vi sprang som ett lag; jag ville inte se dem ligga framför för att sedan vänta in mig; skulle de ligga framför fick de ha mig på lina. De lyssnade, skärpte sig och det gjorde oss unika till många andra lag. Och det visade sig vara ett framgångskoncept.
Vi körde lite mtb efter löpningen innan det var dags för canyoning. Det var roligt men galet kallt. Mycket hopp och lek i forsen. Sen en ofrivillig väntan på 1,5 timme för att få våra kläder innan vi kunde tävla vidare igen. Nu mtb som gick så där. Joan var låg på energi, krashade och det regnade kallt. I slutet av dagen joggade vi 8 km; Eric började bli mycket trött men vi kom i mål efter runt 5 timmar effektiv tid som 7:or. 6:e bästa lag totalt.
På kvällarna fick vi lagad mat på campingen; samtidigt som de visade bilder från dagen samt en filmsnut. En otrevlig överraskning var att det här med vegetarisk mat inte var något som de sysslade med. Fick leva på pasta och ris hela veckan…
Dag två (se banprofil längre ner) började med orientering som ingick i tävlingstiden. Det är himla svårt att orientera på en 10 år gammal karta som inte har rätt skala kan jag berätta. Vi tog oss dock runt som 5:e bästa lag och fortsatte sedan med en galet brant klättring på mtb. Vi var starka och sedan väntade en lång, lång löpning över ett otroligt vackert berg. Idag var Eric helt förstörd. Killarna fick göra ett jättejobb genom att dra honom över berget. Han var dock en kämpe och efter runt 5 timmar inklusive orienteringen kom vi in som 7:e bästa lag; totalt på 8 plats.
Dag 3 (se banprofil längre ner) var en tidig morgon; vi bussades innan 06.00 till mtb-starten. Cyklingen skulle varit fantastisk om det inte var så att vi fick så galet många punkor. Vissa lag hade jättetur och klarade sig men de flesta fick runt 5 stycken. Vissa fler. Kommunen hade tydligen precis klippt alla taggbuskar runt stigarna; och längs hela cykelstigen stod det lag och lagade punkor. Efter allt punkalagande var det dags för vattenlek igen. Typ canyoning fast med massa hopp. Tiden stoppades men man var tvungen att bada sig igenom den. Äntligen sken solen. Sen var det lite mer mtb innan det var dags för mtb igen innan en galet vacker klättring till fots. Eric hade återhämtat sig fint kvällen innan och vi gjorde en urstark löpsträcka. Vi kom in som 4:e lag trots alla punkor och klättrade till 4:e lag totalt.
Dag 4 ((se banprofil längre ner) började med bike and run. Vilket passade vårt lag bra. Ända tills killarna slarvade bort cyklarna. Jag var så arg. Två av dem missade båda cyklarna och ett tag sprang alla medan cyklarna låg högre upp i backen. De fick springa upp o hämta dem igen men vi förlorade massa tid; sånt får bara inte hända. Resten av dagen gick bättre; jag var så arg så fick massa energi rent på ilska. Vi klättrade på slutet innan en brant klättring till mål. Killarna var trötta dessa 9 km men jag var pigg och la mig längst fram och jagade på. Någonslags VIP-dag så 1,5 h lång lunch på en strand + att vi var tvungna att klättra mitt i för att få springa vidare. Efter ca 5 effektiva timmar kom vi i mål; 7:e bästa lag men fortfarande 4:or totalt.
Dag 5; sista dagen, väcktes vi klockan 03.00 av tävlingsorkestern för att vara klara till start 05.00. Var så där eftersom vi varit ivägkörda på en VIP-middag kvällen innan och kommit i säng runt 24.00… Starten gick med brant klättrande men när vi kom till första pausen efter 6 km låg vi fortfarande som 4:e lag. Sen var det dags för en 25,5 km lång mtb som började med brant klättring och avslutades med teknisk downhill i säkert 10 km. Vi fick en till punka så vi ramlade ner till 10:e plats. Efter den gick det dock toppen och jag tror att vi hade 2:a bästa tid. Var brant och gick fort; äntligen hittade jag en gren där jag kunde sticka ut som mulitsportare. De flesta franska tjejerna vägde 10 kg mindre än jag och var duktiga löpare. Det kändes fint att bränna förbi dem nedför på mtb.
Dock saknade jag mina spd. Framförallt efter andra stoppet då det var dags för 5 km brant klättring på mtb innan 5 km downhill. Vi körde på hårt och jag var riktigt trött efter klättringen. Och körde på alldeles för fort nedför. Framhjulet började studsa och jag såg en stensamling närma sig alldeles för snabbt. Flög över styret; träffade stenarna med vänsters arm, axel, ben samt panna. Hjälmen la sig självklart till höger så fick världens smäll mot huvudet till vänster samtidigt som höger hand och smalben fick sig varsin rejäl törn också. Blev jättechockad. Reste mig dock upp på en gång och cyklade vidare. De sista 5 km mtb var bland de värsta jag har kört i hela mitt liv. Högerbenet pulserade så att jag hade svårt att stå upp på cykeln i på den tekniska stigen nedför. De sista 200 meterna som var på en strand mådde jag så illa att jag inte visste vad jag hette. Vi stämplade in för dagens sista 15 minutersrast vilken jag tillbringade i en liten hög hos sjukvårdarna.
Dock var det 7 km kajak kvar. Och om jag inte skulle köra kunde vi glömma vår 4:e plats totalt. Jag fick massa kylspray på alla blåmärken och bet ihop. Det var dubbelkajaker och killarna tyckte att jag skulle strunta i paddel. Jag skrek något om att det fortfarande var tävling och satte mig i on-topkajaken och började paddla. Efter en timme kom vi i mål. Jag minns inte jättemycket av paddlandet mer än att jag var så galet trött o att Joan som satt bakom mig var så stark. När vi kom över mållinjen la jag mig bara ner. Sen minns jag bara ett mummel av franska som jag inte förstod över mitt huvud. Låg i en ambulans i 1,5 timme och efter tre påsar dropp mådde jag bättre. Killarna var fantastiska och tog hand om mig och bar mina väskor upp till campingen. Sov lite mer under eftermiddagen; vi kom i mål efter 5 timmars effektiv tid så klockan var bara strax efter lunch när vi kom i mål. På kvällen mådde jag bättre. Men hela min vänstersida var helt blå; jag hade världens blåtira och kunde inte just använda någon av mina händer.
Det galna var att vi vann etappen den här dagen. Vi hade bäst tid av alla 50 lag. Helt galet. Och vi paddlade 6:e bästa tid. Vi kom 4:e lag; 2:a bästa studentlag. Bara 9 minuter efter det första studentlaget. Går dock inte att tänka ”tänk om” i multissport. Visserligen hade vi oändligt många fler punkor än det lag studentlag som kom först; men hade vi bara haft lite mer otur att min tävling slutat med min mtb-vurpa.
Så nu fyra dagar senare är jag himla nöjd. Nöjd att jag åkte för att det var så otroligt vackert på Korsika. Nöjd att jag åkte för att vi tävlade så grymt bra och att jag inte var så svag som jag trodde efter min vinter fylld av skador och sjukdom. Men mest nöjd att jag åkte för att jag träffade så fantastiska människor. Eric, Joan och Arnuad var så otroligt fina killar och det bästa priset var att få dem till vänner.
Banprofilerna nedan stämmer i längd; dock ändrades ordningen vissa dagar.
För att se banprofilerna; följ denna länk:
http://www.funbeat.se/blogs/show.aspx?BlogPostingID=92079