Dag 1:

Start kl 12:30 i Lafare mitt i Des Dentelles de Montmirail gjorde att vi kunde åka från Lyon de dryga 2 timmarna utan att behöva gå upp i svinottan. Vi var taggade och vädret var kanon. Vi såg fram emot ca 6 timmar per dag. Vi klev ur bilen i våra knätights och fransmännen stirrade.
- Ska ni springa så där?
- Öhh, ja!
- Vet ni inte att det bara är taggbuskar i skogen?
Eftersom jag vet hur känslig Hannas hy är så fick hon ta på sig de enda långa strumporna vi hade. 
När dan var slut såg mina ben och armar ut som om jag går bärsärk med rakblad.

En utförlig race rapport finns på livet2008.hannaobjorn.se/#post334 och här kommer en kortvariant.

Vi låg bland de sista efter prologen, men segade oss uppåt i fältet tills jag gick in i väggen. Blev omsprungna av två killar i beach-shorts med stålmannentryck vid ett antal tillfällen. De orienterade och cyklade sämre. Det var väldigt kuperat och stora delar av cyklingen bestod av hike-a-bike. Alla kontroller hade ett värde i tid och under dagen fanns ett par cut-offs som betydde att man fick korta av och därmed förlora massa dyrbar tid. Vi klarade hela banan, trots att jag föll igenom. Det var överlag jämnt och vi låg 11:a av 26 mixlag efter första dagen.

Logi:

Vi hade bokat rum på Le Blueberry i Macaulène. Intog en snabb middag och hoppade i säng. Jag sov oroligt av såren på benen. Klockan stod på 3:30.

Dag 2:

Mitt genomfall under dag 1, samt att cyklingen til stora delar bestod av hike-a-bike gjorde att vi inte var lika taggade nu. Det var jaktstart från 5:00, men var man mer än 30 min efter så släpptes övriga fältet iväg med 20 sekunders mellanrum (oavsett klass). Vi hade starttid 5:40:40. En timme innan start är vi på plats i Mont Serein. Förutom de som camperat i hsubil är vi först på plats. Sen kommer organisationen och vi förstår att vi är rätt. När vi frågar efter toa så förstår de oss inte riktigt. Det finns ingen toa. Tur vi hade papper med oss... Mont Serein är en skidort på norrsidan av Mont Ventoux, som är känd för att vara extremt blåsig. 240 dagar om året kan man uppmäta vindstyrkor över 90 km/h. Kanske är det därför vi inleder första sträckan med att ta oss upp på toppen innan det börjar blåsa. Alla springer om oss känns det som.
Sen väntar en downhill-cykling (1000 höjdmeter på 7 km) och därefter mer hike-a-bike. Denna följs av en OL på flygfoto. Tog man kontrollerna i ordning så gick det an, men de flesta hade inte tid till det p.g.a. cut off och då blev det betydligt svårare.

Sista sträckan var cykling uppför till mål och nu först fick vi nytta av vår cykelstyrka när vi bombade om lag på lag, men det var så dags då.

Sen var det dags för mat, prisutdelning m.m., men ingen dusch. Här duschar man inte efter tävling...

Vi kom 10:a av 26. En utförlig race rapport av dag 2 finns på livet2008.hannaobjorn.se/#post335

Summa sumarum så måste jag träna mer...

0 kommentarer hittills...